Det är inte jag som ska ligga vaken varje natt av rädsla. Det är inte jag som ska vara rädd för att det ska hända dig något. Ombyta roller? Enda sen jag var 6 år har det vart såhär... När ska du växa upp? Bete dig som den du borde vara? Lära dig den roll du fick för snart 18 år sedan? Om en månad så är du borta i friheten, börjar få en känsla av lättnad. Är det fel att känna så? Då vet jag ju iaf att det inte händer dig något. Då vet jag vart du befinner dig. Jag vet att jag kan träffa dig utan att vara rädd för att mötas av något jag inte vill se. Dock så vet jag att det inte kommer vars för evigt. Du kommer missa min 18 års dag och Ludvigs 1 års dag inte minst Ludvigs första steg, Ludvigs första ord och allt annat jag ville att du skulle vara delaktig i. Ludvigs först jul som vi har pratar om sen samma dag som jag fick reda på att Ludvig låg i min mage. Allt är förstört. Jag har så jävla dåligt samvete! Jag vet ju att jag kunde stoppat det så detta aldrig skulle hänt! Men du är vuxen. Det är du som har valt detta. Det är du som inte tänkte på mig från första stund. Du är en av dom som jag älskar mest på denna jord och jag vet om att du gör det samma men hur tänker du? Du missar mitt, Ludvigs och syrrans liv. Har du tänkt så långt? Jag orkar inte gråta mer jag orkar inte...